SICK AND TIRED

Hur i hela fridens namn ska jag orka sitta barnvakt åt K idag? Idag ska man ligga under täcket, beställa hem kinesiska knyten och fried rice. Dessutom håller Bitlord på för fullt med nerladdning av dom första avsnitten av Lost season 3.

Var på psykoterapi igår, igen. Jag behöver egentligen inte gå dit längre men jag svårt att släppa taget om människor, speciellt människor som verkar veta mer om mig än vad jag själv vet om mig. Vi har i alla fall satt ett datum. 20 December är sista gången jag kliver in i hennes stora välprydda rum. Vad som händer efter det ligger i händerna på Herr. Zoloft. Dessutom blev jag lagom deprimerad imorse när jag upptäckte att mina idoler har efterhärmats av ytterligare några gunther-flickor som verkar vilja härma vilken låt som än lärt sig texten till. Jävla äss.



Små blonda flickor som sjunger Pink Floyd. W-O-R-S-T thing ever.

ORKAR DU INTE GÅ TILL JOBBET?

Låtsas vara gravid, även om du inte har en livmoder.

PÅ FLYKT

Och varje dag drömde jag om din mandom över min mage och din färgglada kind. Samtidigt som dagarna fylldes av semester och sinnesro så var du där, förbannad att banka in dig själv i mitt huvud som en rostig spik mot sönderbränt trägolv. Och jag ville fläta samman våra händer och förklara att den du hade sett mig som inte var den jag verkligen är, inuti. I tankarna tryckte jag min vänstra sönderfrysta öronsnibb mot ditt varma bröst och lyssnade på dina hårda hjärtslag. Och bland missförstånd och brödrostar älskade du mig hårt och djupt och länge.

Jag försökte verkligen se dig men fann dig istället konturlös. Och dagarna på stranden med flera hundra länder ifrån dig var otydliga och sönderrepade. Allting påminde om dig - frukosttidningen, varje kallsup, dom svettiga tårna i flipflopen och det kalla kaffet på nattduksbordet.



Och dom dagar jag fick nog av dig sprang jag ut med oknytna skor och rökte under samma måne som din. I bakhuvudet saknade jag inte bara dig utan ditt land och alla kapitulerade löv i höstkylan. Fast i bakhuvudet fick jag egentligen inte sakna dig för bilden av någon annan spökade hårdare. Bilden av ditt leende seglade förbi mig i ultrarapid samtidigt som bilden av någon annan slukade din. Å, vad jag ville älska dig bland solstolarna och trycka in min tumme i din navel. Och jag skrev hundrasjuttio brev till dig som jag inte förmår mig skicka.

Och du läser, men förstår ändå ingenting jag försöker säga.

GIVE ME PEACE, LOVE AND A HARD COCK

Jag har funderat på eventuella livsmål men det är alltid lättare att lista upp den värsta tänkbara framtiden än att pricka mitt i prick på världens-bästa-idé. Listan kommer i alla fall här:

1. Hundbajsplockare i valfri park. Jag vet inte ens om dessa yrken existerar men bara tanken av den tunga utrustningen och det stora motivationstalet vid spegeln varje morgon gör mig yr.

2. Dinosaurieletare. Låter säkert jätte roligt men att leta efter dinosaurieben är knappast en hit när jag har fullt upp med att hålla reda på mina egna. Och framför mig ser jag en stor, svettig uniform med gasmask och små små små verktyg. Jag är ingen pysslare.

3. Toalettrengörare i Kina. I Kina har dom nämligen inga toaletter utan bara hål i marken. Toaletterna ser alltså inge vidare ut på tjejtoaletterna då kvinnor har svårare att pricka rätt ståendes än vad män har. Så, nej nej och åter igen NEJ!

4. Kuvertslickare. Behöver jag ens nämna papercuts på tungan?

5. Dagisfröken. Visst, barn är jätte söta och roliga att bygga pappersslott med men det finns en gräns och den går någonstans vid tiotusen barns massblöjbyten och smittor som sprider sig som pesten i dagislokalen. Att behöva komma hem med maginfluensa och löss varje dag efter jobbet är inte att skylta med.

TREDJE BLOGGEN GILLT

Det är alltid bättre att ha en relation med en blogg än med en människa. I bloggen tillåts jag lägga in ett känslolöst stopp-och-belägg när jag har tröttnat men så fort det kommer till en riktig homosapiens-sapiens och jag tvingas slänga fram ett verbalt veto så får jag minsann se på ett och annat. Och när dessa ett-och-annat-människor får kontakt med min blogg så rasar tillvaron samman. Just get the point - Jag kräver anonymitet här även om jag med eftertänksamhet inser att jag inte är kapabel till att göra någon smartare av mina bidrag.

Det här bloggförspelet verkar sluta i platt fall. Jag tror jag väntar tills imorgon när den här bloggen hoppeligen är något uppvärmd och redo för hårdare tag.