TILL DIG

Och där stod du med dina trasiga fingertoppar och trodde att du kunde blåsa liv i min rostiga hals. Men du hade redan strypt mig tillräckligt med alla dessa år och dina gamla ögon kunde inte längre fälla en enda jävla tår av ånger. Och allt jag ville var att du skulle falla ner på dina blödande knän och skrika ut att du ville bli förlåten och att jag var den enda som kunde rädda dig. Men du var för rädd. Så medan du stod där med darriga ben och hårda forcerande andetag så lämnade jag dig. Jag sa att du inte fick röra mig längre och att jag skulle ta tillbaka mina läppar och ge dom till någon annan för att du inte förtjänade att röra vid min hud eller ha mina ben runt din midja.

Och när jag vände mig om hoppades jag att du skulle rycka tag i mig och lyfta upp mig med stadigt grepp om min midja och säga att du älskar mig i kanon om och om och om igen. Men jag hörde ingenting, bara mina nakna fotsteg mot ditt trapphusgolv.

Jag saknar dig.